thecamillafragments

Jag blev förvånad här om dagen när jag trött och sliten efter en hel dags jobb (läs; efter en hel dags slappande i soffan) bestämde mig för att titta på en film som kom ut 2012, den heter Bitchkram. Jag minns att jag redan då tänkte att "den vill jag se" men som med så många andra aktuella filmer så gled den förbi mig.

Men nu återupptäckte jag den alltså! Och vet ni va? Den var väldigt bra! En feel good film som jag gillade både manus-, klipp- och fotomässigt. Så skönt att se en film där huvudpersonerna är tjejer och där deras enda agenda inte bara är att hitta den där perfekta killen etc. Men det den handlar om är alltså Kristin som snart tar studenten och det enda hon drömt om i hela sitt liv är att få åka till New York och arbeta med att skriva för en tidning. Studentdagen kommer och morgonen därpå lyfter flyget mot USA. Men hon missar planet med bara en hårsmån. Av rädsla för att visa att hon misslyckats fejkar hon att hon är där.

Det finns många som säger att svensk film inte är något att ha. Detta anser jag bero på att man inte sett de filmer som faktiskt är något värt att se och att man inte ger det en chans. För det finns så många svenska filmer som är värda att se där ute. Fortsätt gräva!